Har hunnit med så mycket idag. Slutar alltid kl.13 på fredagar. Det är guld! Orkade inte mocka i morse så jag fixade det när jag kom hem. Fyllde sedan vatten till pojkarna och åkte till Kalix. Där stod det en släpvagn på "ett byggvaruhus nära dig" och väntade på mig. Många, många balar med spån och en balkongdörr hade jag med mig på släpet. Bagaget i bilen var fyllt med kakel och i baksätet förvarade jag inköpet från den lokala droghandeln. Innan jag åkte hemåt tog jag en tur på min longboard. Underbart! Som jag längtat!

Väl på plats i ett litet hus vid skogens slut tog jag in de små söta som fått mysa i solen hela dagen. Nöjda och glada kom de med in. Cielos temp var nere på 36,7 och han fick en ordentlig kvällspromenad. Nemo orkade inte hänga på så han väntade troget hemma på gården.

Tog med Cielo ut på en promenad nu på kvällen. Han ligger lite högt i temp. Vi gick en lång bit längs järnvägen. Det var så mysigt. Solen sken och jag fick upp värmen trots att jag hade t-shirt. Det blir verkligen varmt här på backen. Cielo är så snäll att leda igen och jag njuter av att jag fått tillbaka min lilla häst.

Nemo hängde också på men han roade sig på egen hand. Han utförde sin favoritsyssla...att gräva efter sten och sedan bära på den utvalde tills det blir stopp i dörren in till huset. Vi försöker att inte ha stensamlingarna inomhus.

Blir fortfarande helt taget av den miljö jag åker igenom varje dag. Tornedalen är fantastiskt vackert. Vackrare blir det när det blir ännu mer färg. Nästan hela vägen till jobbet kör jag längs älven, Sverige på min sida och Finland på den andra.

Här hemma står hästarna och njuter i solen medan jag sliter mig alldeles svettig med att släpa bort ris från gräsmattan. Pappa tar ner några björkar varje gång han är här och det blir så fint.

Jag pluggar och läser på. Går sedan ut och testar på Libero. Det går framåt och idag satt kommandona bättre. Det går framåt, inte med stormsteg men framåt i alla fall. Han börjar att förstå det här med tempo i traven samt att han inte ska trycka sig in mot mitten. Han förstår även att han ska flytta sig utåt när jag ber honom och hans halter sitter perfekt i ena varvet. Vi tar våra svårigheter allt eftersom de dyker upp. Jag har blivit snabbare på att läsa av honom och när han kastar sig ur volten så kan jag snabbt korrigera honom. Får honom att stå blick stilla och på kommando sedan gå framåt i stället för att kasta sig bakåt som ett skållat troll. Tänk vad mycket man lär sig hela tiden. Men med rätt hjälp så löser man det mesta. Tack Maria!

Cielo håller sig ännu feberfri, knappt så jag vågar skriva det. Ta i trä. Det är nu inne på femte dagen efter kastrationen. Sårena vätskar och blöder men det är bra att det kommer ut. Han joggar snällt runt på en volt några varv morgon och kväll och går sedan ute i hagen på dagen. Som morot för sitt exemplariska uppförande får han gå runt gården och beta. Det är en höjdare tycker han. Jag tycker att det är skittråkigt, men vad gör man inte?

Att leda Libero från hagen varje dag är en träning. Eller en kamp. Hur man nu vill se det. Idag fick vi träna på vem det egentligen är som bestämmer. Att vinna över vår, sol och hormoner är en utmaning. Det är tur att jag är totalt orädd och vågar gå på. Han skulle nog lätt kunna uppfattas som lite läskig. Känns som att jag börjar få kläm på honom nu och vågar ta fler duster och vågar kräva mer. Väl inne är han helt lugn. Dock inte idag. Då tog jag tag i det problemet också. Sedan blev det tyst i stallet. Ingen hingst ska stå och hetsa upp sig i mitt stall. Gick och hämtade Cielo. Han är sitt gamla jag igen och det är underbart att hantera honom. Han är lydig och lyssnar hela tiden på mina kommandon. Det är skönt att inte behöva korrigera hela tiden.

Har varit i Luleå hela dagen och när jag kom hem möttes jag av detta. Underbara hem.

Oj, vad hårt jag sov i morse. Klockan ringde strax innan sju, jag steg upp och plötsligt stod jag på stallgången. Helt i nattmössan. Cielo vägrade som vanligt att stiga upp. Tog på honom grimman och försökte dra upp honom. Ingenting hände. Tröttare häst än lilla C får man leta efter. Klädde på Libero och tog ut honom. När jag kom tillbaka in i stallet var jag helt säker på att det var någonting fel på Cielo. Tvingade honom att kliva upp och stoppade tempen i rumpan på honom. Den visade 37,6 grader. Han sträckte på sig och gäspade. Knäppte fast longerlinan och tog med honom ut. Han stannade och sträckte på sig igen. Fick springa lite och sedan gå ut i hagen. Lite piggare stod han och åt, men när jag mockat klart så sov han igen. Stående denna gång.

Cielo är ingen morgonperson. Den dagen han ska börja tävla gäller det att klassa upp honom snabbt så han slipper blåbärsklasserna. De är inte bara tråkiga, de är även väldigt tidigt på morgonen.

När jag kom från jobbet hade min snälla kusin kommit förbi med hö. En bal var snyggt placerad i Cielos hage. Jag hann bara in och byta om så såg jag den vinröda BMWn komma glidande efter vägen. Min snälla kusin kom för att vara social och för att hjälpa till. Han hade sett att jag inte orkat fixa stallet på morgonen. Brukar alltid ha kliniskt rent och allt klart innan jag åker till jobbet. Denna morgon var jag trött. Snoozade flera gånger och tiden räckte bara till för att fodra, motionera Cielo och ta ut mina små änglar. Min kusin erbjöd sig att mocka men jag styrde in honom på att packa höpåsar. Jag tycker det är dötråkigt men han gjorde det med ett leende. Han packade och packade och vips så var stallsysslorna färdiga. Jag kände mig helt överväldigad. Tänk hur bra man kan ha det!

Denna kväll har jag lovat mig själv att komma i säng i tid. I morgon har jag sovmorgon. Vi ska iväg med år 8 och 9 på basket DM i Luleå och bussen hämtar upp mig kl.8.30 Lyx!