I går kom äntligen min nya soffa. När den stora lastbilen körde upp på gården så var Libero på första parkett. Förväntansfullt stod han vid staketet och väntade. Han gnäggade då och då för att välkomna den nya. Han var helt säker på att en ny kompis skulle anlända. Besvikelsen var total när dörrarna öppnades och ut kom en soffa. Vad skulle han med den till? Han fortsatte att vänta. Dörrarna stängdes och när lastbilen brummade iväg stod han länge och tittade efter den. Undra vad han tänkte egentligen?

Det är så lyxigt att bara dumpa grejorna i hallen efter jobbet och trampa ut till pojkarna.

Och inte hjälpte det. Kvar på gården stod Mavericken med transporten bakom sig. En helt tom transport. För Libero hade bestämt sig för att den helt säkert skulle sluka honom och spotta ut honom i delar.

När min träningstid kommit och passerat flera gånger om så stod min häst äntligen på plats i mördartransporten. Helt lugn backade han sedan snällt ut. Gjorde det en gång till bara för att på något sätt förstå vad som gick fel. Han gick snällt både in och ut en gång till.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur arg och besviken jag är men det orkar jag inte. Kliver in i duschen i stället och dränker mina sorger där. Som att jag kunnat förvänta mig att det skulle vända nu när hela dagen varit skit. Vad är väl en bal på slottet...

Cielo fick komma ut. Han är inte halt längre och han gick direkt in i transporten. Förväntansfullt väntade han på att vi skulle åka iväg. Konstaterade att jag planerat att träna fel häst idag. Skulle tagit lilla C. Min älskade lilla C som följer mig vart jag än går.

Liberos kastrering är bokad och jag hoppas att det ska hjälpa honom att landa här på planeten jorden. Det skulle göra vår tillvaro så mycket enklare. Samtidigt är jag osäker, skulle kanske sälja honom till någon som vill avla. Känns hemskt att skära en riktig topphingst. Men Libero trivs här och vi kommer överens. Det är bara när det blir förändringar i hans tillvaro som han stressar upp sig. Han vill vara här hela tiden. Följa våra rutiner. Gå ut före Cielo på morgonen, vara ute, komma in före Cielo på kvällen, borstas, motioneras, få mat och sova. Samma sak varje dag, det är Liberos melodi. Att bryta mönstret genom att hitta på andra aktiviteter, det är inte riktigt ok. Han var idag inte upprörd eller stressad, han skulle bara aldrig i helvete gå in i transporten.

Dags att åka iväg med Libero. Försöker att uppmuntra mig själv och se de framsteg som Libero gör. Läser och begrundar den bok jag lånat av min tränare. Nu känns det lite bättre men jag känner mig ändå inte helt trygg.

Denna vecka händer det så sjukt mycket. I morgon ska vi till ridhuset och träna, Libero och jag. Det behövs. Vi är inte riktigt överens och ingen kan få mig att känna mig så värdelös som Libero. Det känns som att vi är i en svacka. Han är guld i alla lägen. I hagen, i stallet och att leda. Det är när det kommer till arbete som vi verkar missförstå varandra hela tiden. Trots att det bara är två veckor sedan jag var till Maria och tränade så känns det som att vi glömt allt vi fick lära oss. Ska inte älta mer, är bara ett litet bakslag. Allt blir bättre när jag stryker honom i pannan. Då är han min underbara Libero. Han som gör allt jag ber honom om. Det känns lite jobbigt i magen att åka. Han är så lugn och harmonisk hemma, när vi lämnar hemmets lugna vrå så går han upp till stressnivå HÖG. Det är jobbigt i mammahjärtat.

Cielo är ännu halt. Var ute och gick med honom i alla fall eftersom han hade massvis med gult klägg i skapet. Det kom ut och han svällde ner på en gång. Tempen är fortfarande normal. Puh.

På onsdag kväll kommer min soffa och torsdag-fredag har vi lägerskola med ungdomarna. Då ska pappa vara hästvakt. Hoppas pojkarna är snälla. Känns lite som att lämna ungarna på dagis. Skitnervöst att hämta dem och få höra allt de hittat på. Men som med alla barn så flyter det säkert på bättre än när mamma är på plats.

Ser fram emot en "lugn" helg. Vet inte om dessa existerar här på gården men att få vara hemma och bara göra det som faller mig på känns som en riktigt bra morot.

Fick ett kort med posten. Markan. Saknar min lördagsfrukost på Markan.

Jag såg så fram emot att motionera mina pojkar. Tog Libero först. Han var dryg och provade inte att samarbeta. När vi ÄNTLIGEN blev färdiga fick han beta lite. Det var en höjdare.

Tog ut lilla C. Såg att han verkade stor på insidan av hasen. Tryckte och kände men verkade ändå ok. Tog med honom på en promenad och märkte direkt att det inte stod rätt till. Släppte ut linan och lät honom trava på en volt runt mig. Oj, oj, oj. Han var ordentligt halt min älskade ponny. Han sprang dock välvilligt och men öronen framåt. Inte ville han sluta heller. Lät honom stå och beta i stället. Då lät han sig övertalas. Det kommer ut massor med klegg från kastrationen. Det är bra, vill inte att det ska stanna och bli elakingar där. Tempen helt normal och en glad pojke.

Fy, fan! Blir så jävla förbannad! Soffan fanns inte att hämta när jag väl kom till Luleå. Jag flippade på killen som skulle ha mig att ta butiksexemplaret utan rabatt. Jag sa att jag inte har tänkt köpa en soffa på fyndet, då kan jag gå på Ikea. Bråkade tills jag fick en ny soffa och dessutom får den hemkörd. Man ska inte studsa på mig. Jag tände till på en gång. Fick ett antal luddiga förklaringar till varför jag fått meddelande om att den soffa jag väntat på i en månad kommit fast den inte är här. Först hade den åkt fel och sedan hade den inte lämnat lagret. Jag är dock helt säker på att den är såld till någon annan!

Slöseri med tid jag inte har. Kan inte låta bli att tänka på allt jag skulle hunnit med hemma i stället för att åka hit.

Började min dag i stallet. Motionerade pojkarna. Libero tyckte det var varmt och tråkigt men jag förklarade att allt här i livet är inte så kul. Vissa grejor bara måste man göra. Han samarbetade och gjorde sitt bästa efter mina peppande ord och lite kliande i pannan.

När stallet var klart åkte jag och hämtade min faster. Vi gasade med Mavericken till kyrkogården, hon skulle plantera på graven. Där var full fart och många planterade var i farten.

Pappa kom förbi. Vi lastade av grejorna från släpet och staplade alla spånbalar utanför stallet. Nice. Han fortsatte sitt röjningsarbete. Libero tittade på som värsta kommunalarbetaren medan Cielo gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Han drog upp en björk i sin hage, med rötter och allt. Bra jobbat Cielo, oanade talanger.

Jag påbörjade målning av uthus. Byter ut morfars faluröda mot svart. Det blir riktigt snyggt!

På eftermiddagen åkte pappa hemåt. I samma veva som han svängde ut på vägen så kom Emelie. Hon är här i norr på egna äventyr. Gör sitt examensarbete och åker mellan bondgårdarna. Hon kommer från Västerås och åker hem nästa vecka. Det är kul att hon trivs här, hon gillar den norrländska mentaliteten och uttryckte i går hur trevliga och mottagande norrlänningarna är. Förstår precis vad hon menar. Nu håller vi tummarna för att hon hittar en egen gård här och flyttar upp :)

När Emelie åkte så var det dags för nästa besök. Tjattrade med grannarna hela kvällen och runt tio fick två trötta pojkar komma in.

Nu har en ny dag startat. Pojkarna är ute och solar sig. Stallet är klart och jag ska göra mig iordning för att hämta hem min nya soffa. Nej, jag har inte målat klart mitt vardagsrum. Någon som känner sig manad? Det var skittråkigt!