Sitter och käkar frukost. Har bästa utsikten. Njuter av att dagen startat. Tänker på Liza och hoppas på att hon har det bra. Det finns många saker jag saknar med Västerås och Liza är en av de sakerna. Men om jag skulle få välja mellan att bo här och att flytta tillbaka till min etta i Västerås så är inte valet så svårt. Jag älskar snön, solen, värmen, ljuset, att ha stallet på gården och att bara kunna gå förbi och klappa när jag känner för det. Jag älskar att ha mycket yta att röra mig på och att kunna ta dagen som den kommer. Jag vill inte känna att hela min tillvaro går ut på att jaga tid och ännu mera tid. Här kommer tiden helt naturligt och det gäller bara att göra någonting vettigt av den, annars är dagen plötsligt borta.

Idag ska jag röja upp och få ordning i vardagsrummet. Ska försöka få upp lite gardiner också ;)

Pappa och mamma kom förbi på kvällen. Har haft dåligt med el i tråden i hagen. Cielo visade därför sina talanger. Han hoppade ut ur hagen. Som att lite tråd och ett trästaket skulle stoppa den svarta Milton. Han har ju tränat löshoppning hur länge som helst och äntligen fick han användning för allt han lärt sig. När han väl var ute kom han snällt travande fram till mig för att meddela att han var lös. Han fick gå in i stallet. Supernöjd. Cielo har blivit en riktig innehäst. Han vill bara vara inne och lata sig. Visste att det skulle bli så här när han väl fick smaka på det goda livet.

Lurar med honom från köket så jag får lite sällskap när jag fixar med kläderna. Nemo älskar att bo på landet. Han vaktar sin gård och varnar när Cielo rör på sig i hagen. Han talar om för skoterförarna att sakta in och det gör de. Inte för Nemo utan mer för att titta på hästarna. Alla blir lika förvånade över att det nu bor någon på backen igen. De tittar extra mycket när de ser en liten (till växten) tjej som springer runt med verktygslådan, veden eller vattenhinkarna över gården ilandes åt ett eller annat håll. Det bästa och roligaste med att bo som jag gör är att man kan, precis som jag gjorde i morse, hoppa in i HellyHansen långkalsongerna och gå ner till stallet utan att behöva bry sig. Detta kan ni dock hålla för er själv, jag vill ju inte att alla ska veta ;) Detta är dessutom någonting som jag aldrig, inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna tänka mig, att göra för bara några dagar sedan. Förutom långkalsongerna så känns det som att jag har alldeles för fina kläder för att bo på gård, har bara kläder som man är rädd för att smutsa ner. Snacka om oförberedd på utmaningen ;)

Att bo i ett hus med ordentliga rum är otroligt lyxigt. Det är skönt med yta och alla de möbler jag haft i min lilla etta ser plötsligt så små ut trots att de en gång var alldeles för stora för det utrymme de hade. Helt otroligt vad några extra kvadrat kan göra ;D

...att den dagen jag kommer till min gård så ska jag dricka mer vin. Nu har jag gjort stallet, eldat i pannan och här sitter jag. Och jag bara njuter. För det är jag värd. Kinderna blossar av dagens uteaktiviteter och jag känner mig redo att fixa med garderoberna, har packat upp alla lådor med kläder och kastat kläderna på sängen. Det är ett väldigt effektivt sätt att få in dem i garderoben. Jag kan inte krypa ner under täcket förrän allt är röjt :D

Jag har äntligen fått ordning i köket. Nu ska bara resten av kläderna in i garderoberna och vardagsrummet fixas. Jag kämpar och sliter men det känns som att jag jobbar utan resultat. Det blir lätt så när man börjar på flera olika ställen, det blir liksom inte någon ordning någonstans.

Jag känner mig så mäktig som varje morgon och varje kväll lyckas få eld i pannan. Det är lite av en konst och jag får helt själv lära mig alla de knep som min morfar glömde eller inte trodde att jag ville lära mig. Det är skönt att känna att jag med hjälp av mina underbara föräldrar kan få gården och allt som hör detta livet till, att fungera.

Hästarna mår bra. Libero ÄLSKAR livet på landet. Lugnt och skönt. Cielo däremot, han saknar sin flock och är lite prestig. Han hälsar så snällt på Libero när han sträcker fram sin mule för att säga hej. Efter att Libero luktat på honom så tar han ett stadigt tag i mulen så Libero får ont. Stygga, stygga Cielo. Han vaktar dessutom vartenda steg jag tar och klättrar på väggarna i boxen när jag går in till Libero. Han var dock helt lugn nu i kväll och det kändes riktigt skönt. Jag kunde mocka och pyssla med Libero i lugn och ro utan att behöva säga åt Cielo. Hoppas han ser att denna väg är den vinnande vägen. Mamma håller på att se över en ny stallinredning. Vi ska prova om Cielo blir lugnare om han får en mellanvägg där han kan se Libero och mig.

Som ni säkert förstår så är internet igång. Även min hemtelefon och tv är inkopplad. Det känns skönt att ha kontakt med världen utanför. Tv tittandet får dock vänta några veckor ;)

I går var vi till Luleå för att lämna Milla och Emme på Kallax. Det var jobbigt, oj så jobbigt. Jag ville knappt släppa ungen och bara jag skriver detta så tåras mina ögon. Älskade Emme. När vi lämnat dem så åkte vi ut på Storheden. Köpte massor med grejor till stallet och hästarna men jag köpte även några tröjor inför min måndag och nya jobbet. Pirrigt. Jag kommer att gå dubbelt hela måndagen, som intro. Det låter som ljuv musik i mina öron. Tänk om alla nyanställda kunde ha det så bra!

Jag åkte förbi på mammas jobb för att hämta fönstrena till stallet och för att kolla ut en ny balkongdörr och kakel till badrummet. Valde ett vitt med stora avlånga plattor. Hittade en superfin klarröd ytterdörr. Den ska jag köpa den dagen jag målar huset vitt. Kommer att måla stallet redan till sommaren. Det kommer bli super, för det har jag bestämt.

När jag kom hem från min dag borta så blev jag varm i hjärtat. Min kusin hade lämnat en bal med hö vid stallet så jag inte skulle vara utan. Han hade även skottat vid garaget eftersom det rasat snö från taket. Lycka är att ha en kusin som har massor av hö och flera traktorer. Jag är så lyckligt lottad som har så många människor omkring mig och alla bryr de sig så mycket om mig. Att jag dessutom har en faster inom cykelavstånd som alltid har gofika gör inte min tillvaro ett dugg sämre. Man får både underhållning och fika, helt gratis. Hon har talets gåva, som de flesta på min pappas sida ;) Det hoppade dock över min pappa, han är mer tystlåten. Pratar mest när han har någonting att säga. Slösar inte på orden ;)

Trams coming in, there's wind from the sea
But I don't feel cold, it's not shivering me
And I thought I didn't like this city but I've changed

Pass the place were I lived in 2002
And I can see the square close to my old school
In the middle of Northtown, just feeling good
Did not think I liked this city,
Thought I, thought I hated this city but

Kalix I came back to you
Now you be nice to me, then I'll be nice to you
Kalix I thank you

Dagarna går fort. Det är massor att göra hela tiden. Bygga hagar, fixa i stallet, packa upp, skruva möbler. Allt tar tid. Men det gör ingenting. Jag har varvat ner helt och denna ständiga jakt på tid är ur mitt system. Det är skönt att bo på landet. Kunna pula på med det man känner för. Kliva upp på morgonen, göra eld i spisen, klä på sig och gå ut till hästarna. Det är en stor förändring i min tillvaro. Jag somnar skönt på kvällarna, helt slut. Det är tyst, så tyst och jag sover som en stock. Vaknar pigg och utvilad.

Utsikten från mitt köksfönster

Fick bilder från Anne på min mejl. Det var bilder på Liberos första gång ute i hagen.

Foto: Anne Andersson