Nu är det på riktigt! Alla papper är signerade och gården är betald. Nu är den min, min helt egna! Det är nästan för bra för att vara sant!

I morse när vi var i stallet gick jag som vanligt och hälsade på den treåriga hingst som står inne. Han har blivit opererad och har därför boxvila. Jag gullade och pratade med honom. Nemo hoppade på mitt ben och försökte få min uppmärksamhet. Jag tittade på honom och då ställde han sig så att jag skulle kunna lyfta upp honom. Jag tog upp honom i famnen. Han sträckte fram sin lilla nos mot hingsten. Luktade på hans stora mule. Plötsligt sträckte han ut sin lilla tunga och slickade på honom. Upprepade gånger. Jag bara stod där och nästan grät. Nemo har aldrig varit snäll mot en häst. Det kan både Dorado och Cielo intyga på. De har båda två sträckt fram sin mule och fått känna de sylvassa tänderna hugga till i den.

Det värmer dock mitt mammahjärta att även lilla Nemo kan visa en mjuk sida. Han kanske inte är världens tuffaste terrier. Det kan vara ett spel för galleriet, bara för att verka stor och stark.

Vaknade tidigt, pigg och utvilad. Åkte iväg till stallet, tog in Cielo och tillsammans väntade vi på hovis. Ställde in honom i Liberos box så han kunde äta lite godsaker medan han väntade. Hovis lyckades få bort all röta och jag fick beröm för mitt goda arbete att bekämpa rötan. Cielo fick även beröm för att han snällt och tålmodigt stod helt stilla medan hovis jobbade.

Åkte iväg till tandläkaren på dagen. Var väldigt spänd. Gillar inte att gå till tandläkaren. Jag hade dock inga hål och kunde slappna av. Jag hade ingen tandsten och toppenbra tandkött :) Fick som vanligt bastning för att jag inte använder tandtråd. Försökte förklara att jag använde tandtråd i går. Hon brydde sig inte. Jag gick med andra ord därifrån med ett gäng tandtrådspinnar. Asken kostade 68 spänn. Jäkla vad jag ska tandtråda tänderna.

När jag slutade jobba åkte jag in med min sadel till sadelmakeriet. Den ska stoppas om och anpassas efter Libero. När jag tog upp den ur lådan högg det i hjärtat. Sätet var fullt av repor efter alla de vurpor Dorado och jag gjort. Alla de gånger vi kanat på rygg har gett nya skador på sadeln. Jag stod först och tittade, bestämde mig för att byta ut den delen med det förstörda lädret. Ångrade mig snabbt. Beslutade mig för att inte ta i det just nu.

Hela dagen har jag gått runt med ett leende på läpparna. Hoppas Libero har det bra och håller sig lugn i transporten.

Om bara några minuter kliver han på trailern. Det känns olidligt spännande. Chauffören hörde av sig i går och meddelade tider och andra detaljer. Det var bara för mig att ringa om jag funderade över någonting. Det känns bra.

Nu har årets första PRE fölunge kommit. Vikinga PRE har i natt fått en underbar hingstunge. Han bestämde sig för att komma på den kallaste natten. Det säger mig att han kommer bli en riktig tuffing. Grattis Viktoria! Titta på underverket, klicka på länken:

http://mobil.vikingapre.bloggplatsen.se/

Har fått en hel det gjort trots att Nemo är dålig. Har försäkrat gården. Har tecknat en heltäckande försäkring för alla byggnader. Jag har ordnat med ip-telefoni och postat massvis med papper som jag idag suttit och fyllt i. Jag har pratat med Marcel och vi har tillsammans ordnat inför transporten av Libero. Han lastas kl. 6.30 i morgon och åker till Marcels ställe. Där lastas han av, vilar och åker till helgen vidare mot Sverige med en svensk transportör. Han kommer att vara på plats i Västerås i början av nästa vecka.

Fick en ofrivillig semesterdag idag. Nemo är dålig. Riktigt ynklig. Han har varit vaken i natt och väckte mig kl.03.36 Tog med honom ut på en promenad, var helt säker på att han ätit någonting och blivit dålig. Men så var inte fallet. Han har i flera timmar suttit under köksbordet och gråtit. Han mår ännu skit och är som ett plåster på mig. Dit jag går, går Nemo också. Som en liten skugga följer han mig. Han piper och är olycklig. Kastar sig ner och sover så fort jag landar ändan. Stackars liten. Han hade detta förra året också. Då åkte jag in med honom till Strömsholm och var säker på att slutet var nära. Det visade sig att han har lite sammanväxningar (artros) i ryggen men inte så farligt. Då fick han piller, några snälla ord och en klapp på huvudet. Sedan var han frisk igen. Nu uppför han sig likadant och det ser ut som att han har ont. Ringde vet och de ville att jag skulle ge honom av tabletterna. Ska prova. Det kanske ger sig då. Annars får vi åka in igen.

Alla som har sjuka barn de tar VAB. Alla vi som inte har barn, men vi har djur. Hur ska vi göra? Vad är det tänkt att man ska ta när ens djur blir sjuk? Jag har avverkat många semesterdagar för att vårda mina barn. Både hästar och hundar. Året då Dorado var som värst hade jag knappt några dagar kvar när sommarsemestern väl kom. Det kändes otroligt surt, speciellt när jag på sidan om såg de som kunde ta ut massvis med semester, föräldradagar, VAB och allt vad det nu heter. Sverige har många lagar när det kommer till både barn och djur. Det är bra. Men att få lite hjälp på traven även för djur när olyckan är framme, skulle inte sitta helt fel. Hur gör alla ni andra? Sjukanmäler ni er eller tar ni ut semester? Jag är ju inte sjuk, så att sjukanmäla sig känns helskumt.

Det känns som att det varit min rubrik rätt så ofta senaste tiden. Om ungefär en vecka så står jag med Liberos grimskaft i handen. Med ett fånigt leende på mina läppar kommer jag då att påbörja en ny period i mitt liv.

Idag jobbade jag sent. Hade utvecklingssamtal och pratade om kunskap och att det är skillnad på kunskap och befäst kunskap. Jag konstaterade när jag kom till stallet att den lilla stjärna som jag har i min ägo, han har förstått vad det innebär att befästa sina kunskaper. Jag tog ut honom i ridhuset för att tömköra. När jag nästan var klar så kom Gunilla in i ridhuset. Hon log och ropade att hon springer och hämtar vagnen.

Vi kopplade på, Cielo stod som ett ljus och när Gunilla hoppade upp i vagnen så travade han snällt runt i ridhuset. Jag har inte kört på nästan fyra månader och han travade stabilt på framför vagnen precis som att han inte gjort annat de senaste fem månaderna. Jag slutar aldrig att imponeras av hans lugn och att han är klok som en bok trots att han är så liten.

Jag är väldigt tacksam för att Leif och Gunilla tog sig tid att hjälpa mig med att köra in lilla C. Att Gunilla dessutom tar sig tid för lilla C fast hon egentligen inte har det, känns för mig fantastiskt. Hon gillar Cielo och tycker hela tiden att han är så fin och har sådan utstrålning. Jag får också beröm, hon tycker att jag har fostrat honom bra. Jag hoppas hon har rätt och att det håller i sig i de kritiska perioderna i Cielos hingstliv.

Fick ett mejl från Viktoria! Libero lastas i morgon. Är så glad att jag bara hoppar! Hon håller på att fixa hans hälsopapper inför resan. Jag känner mig gladare än gladast och bara längtar efter min lilla skatt!