Har idag tränat mig på att se det ljuva i att inte göra någonting. Har varit en ganska tråkig och händelselös eftermiddag. Har dock varit så trött att jag inte orkat göra annat än att sitta och stirra rätt ut i tomma intet. Blir bara ännu tröttare när jag ser hur mycket jag egentligen måste göra. När jag kom till pojkarna så var Libero på samma nivå. Trött. Jag borstade och putsade på honom. Han bara njöt. Cielo ville dock aktivera sig men jag förklarade för honom att jag är lite ur gängorna idag. Saknar Milla och Emme. Ni vet, när det känns så tomt att det gör ont i en. Blev lite bättre när jag fått pyssla med Libero. Han är en känslig häst. Han känner på en gång av hur man känner sig. Han försökte sitt bästa med att bara vara där. Så god som han är. Cielo tyckte att aktiviteten sög så han gick ut på ängen för att äta i stället. Han är så tonåring :)